Varför valde du det här forskningsområdet?
– Klimatfrågan får stor uppmärksamhet i dag, även om inte tillräckligt mycket görs. Men biodiversitet och resurshantering är också avgörande frågor. Det räcker inte att vi minskar utsläppen, vi måste också minska vår resursanvändning och bli mer cirkulära.
Grön industripolitik har fått ett uppsving, och det finns mycket forskning på området och om hur staten kan stötta klimatomställning i industrin. Men det finns i princip ingen forskning om hur staten kan stödja företag att ställa om cirkulärt, och också väldigt lite konkret politik på området. Uppsatsen är explorativ, det vill säga bidrar till att börja fylla det glappet.
Du har intervjuat 18 seniora experter. Vilka är de viktigaste slutsatserna?
– Framför allt att Sverige behöver ta fram en industripolitik för cirkulär omställning. Uppsatsen identifierar de styrmedel som finns eller kan utvecklas, och vilka kriterier de bör bygga på. Jag tittar också på vilka sektorer och vilka steg i värdekedjan som är viktigast att stötta. Men syftet var inte att dra definitiva slutsatser, utan att ge en helhetsbild av hur en industripolitik för cirkulär ekonomi kan se ut, det vill säga skapa ett styrmedelsramverk med huvudsakliga drag. Det behövs mer forskning för att nå definitiva slutsatser.
– Debatten i Sverige utvecklas snabbt gällande cirkulär omställning i industrin och det tas många initiativ. Men till skillnad från klimatområdet, med mätbara koldioxidekvivalenter, så saknas en tydlig definition av och sätt att mäta cirkulär ekonomi, utan det finns ungefär 200 olika definitioner. Många tror att cirkulär ekonomi bara handlar om återvinning, men området är mycket bredare än så. Vi behöver exempelvis längre livslängd på produkter, mer reparationer av varor och enklare sätt att dela eller hyra produkter. Så mer kunskap om cirkulära frågor, men även nya mål, indikatorer och entydiga sätt att mäta är en annan viktig slutsats.
Vilka är de viktigaste styrmedlen för att nå en cirkulär omställning?
– Grön skatteväxling togs upp av många intervjupersoner, liksom cirkulär offentlig upphandling. Det behövs olika typer av skattestyrmedel såsom differentierad skatt och moms. Delvis är det ju så för reparationer, så att det ska billigare att reparera än att köpa nytt, men det behövs liknande styrmedel för många fler produkter och tjänster. Det är också viktigt att underlätta för affärsmodeller för produkt-tjänste-system och att stötta företag som ställer om till cirkulärt.
– Men viktigast är hur man sätter samman styrmedelspaket med ekonomiska styrmedel, institutionellt ramverk, stödsystem, kunskap och infrastruktur. Fokus måste vara på det som ger störst miljönytta, men också på att skapa synergier med befintlig klimatpolitik och med EU-nivån. Man behöver också inse att det råder olika åsikter om industripolitik: en del politiker och många företag menar att det snedvrider konkurrensen på marknaden.
Vilka är de största hindren för att nå dit?
– Framför allt att ekonomi och lagar idag är byggda på linjärt tänkande, och det hindrar cirkulära affärsmodeller. Ett annat är prissättningen på råmaterial. I dag är nya, jungfruliga material alltid billigare än återvunna, det behöver ändras. Det behövs politiska insikter om att en cirkulär ekonomi handlar om mer än bara återvinning och vi behöver även förändrade konsumtionsmönster. Vi kan inte fortsätta att konsumera som idag, det är forskarkåren enig om. Ett stort hinder är också den globala handelsstrukturen och arbetskostnaderna här jämfört med i produktionsländerna – dvs reparation här är dyrare än att producera nytt – men det är ingen lätt nöt att knäcka.
Vad ska du göra nu?
– Jag har bland annat arbetat som journalist, men har blivit nyfiken på forskning och är just nu forskningsassistent på Internationella miljöinstitutet vid Lunds universitetet. Klimatstudierna och masteruppsatsen gav mig blodad tand och det har varit fantastiskt givande att fördjupa sig i klimat och miljöfrågor och förstå hur vi kan ställa om produktion och konsumtion.