”Alla som vill prata med oss ska få göra det”
Hur går arbetet med Miljömålsberedningens uppdrag, att ta fram en strategi för hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden inom EU för biologisk mångfald samt nettoupptag av växthusgaser inom markanvändningssektorn? Vi frågade Lars Tysklind (L), ordförande för Miljömålsberedningen sedan i februari.
Ni har arbetat med ert uppdrag sedan i våras när du tillträdde som ordförande, hur går det?
– Jo, vi befinner oss fortfarande i en kunskapsuppbyggande fas, kan man säga. Vi har haft samråd och möten med alla möjliga aktörer, det är både myndigheter och andra som har velat tala med oss, så det är en väldigt bred dialog vi för. Vi har också en expertgrupp på 46 personer, där vi snart har hört alla. Vi har en generell fråga till alla vi pratar med: Vad anser ni att vi bör veta för att kunna lösa vårt uppdrag? Vi vill ha en bred ingång där så att vi inte missar någon viktig aspekt – det finns ju utgångspunkter inte vi tänker på – och jag tycker att vi har fått väldigt bra gehör.
Hur arbetar ni med tillsammans med expertgruppen?
– Vi har möten där vi hör olika experter varje vecka. Eftersom expertgruppen är så stor har vi delat in den i sex undergrupper, vi kan inte ha 46 personer på samma möte. Nyligen träffade jag till exempel 16 forskare, de utgör en stor del av expertgruppen. Jag som ordförande är med på alla möten tillsammans med personer från vårt sekretariat. Vi tar anteckningar och gör en sammanfattning av det som förs fram och så redovisar vi det för den övriga beredningen, så att det blir transparent och alla har samma information att utgå från – det är en stor del av poängen.
Vilka är med i expertgruppen och hur ”utses” man?
– Expertgruppen består av aktörer från flera olika områden, det är forskare, skogsägare, representanter för skogsindustrin, Samernas riksförbund, kommuner, regioner och andra myndigheter. Det är Klimat- och näringsdepartementet som förordnat experter, men om man har ett inspel till oss så är det fritt fram att göra det. Vi har haft som rättesnöre att alla som vill prata med oss ska få göra det. Vi har full frihet som beredning att ta in synpunkter från dem vi tycker är lämpliga.
I ert uppdrag ingår att identifiera både målkonflikter och synergier i arbetet med att uppfylla Sveriges åtaganden?
– Ja, målkonflikterna kommer vi nog snabbt fram till, men utmaningen är ju att hitta synergierna mellan de här uppdragen. Det är kolinlagring och biologisk mångfald där man kan se att man kan få synergier med andra samhällsintressen också. Det är ju väldigt mycket ”hur-frågor”, som hur det här ska gå till. Och sen är det väldigt tydligt i direktivet att vi ska ta hänsyn till andra samhällsintressen och beakta dem under arbetets gång. Det handlar om konkurrenskraft, landsbygdsutveckling, försvaret och den nationella livsmedelsstrategin. Så det är väldigt många olika områden där vi har en dialog. Och det är ju den typen av frågor som parlamentariska beredningar brukar få på sitt bord, sådana som inte kan hanteras av en enskild myndighet utan är myndighetsövergripande och som kräver politiska avväganden.
Då är det ett kompromissförslag, eller ett förslag som är politiskt förankrat, som ni ska lägga fram?
– Ja. I själva beredningen finns representanter från alla riksdagspartier. Jag har en bakgrund som riksdagsledamot men sitter inte i beredningen för Liberalerna utan som ordförande. Och syftet är att vi ska förankra våra förslag politiskt. Det måste inte nödvändigtvis vara en kompromiss vi kommer fram till, men ett förslag som alla kan ställa sig bakom, så att det blir långsiktigt hållbart. Vi startar en process i början av nästa år där sekretariatet börjar arbeta fram förslag till beredningen, och så ser vi hur vi kan jämka ihop det. De förslag vi kommer fram till lämnar vi i vårt betänkande i december 2024.
Vad kommer bli det svåraste i ert uppdrag som du ser det?
– Det svåraste är ju sammanvägningen av de olika intressena, och att få igång en diskussion där man börjar lämna sin utgångsposition så att man kan få till den här konstruktiva dialogen. Och det är väl det som jag ser som min absolut största utmaning som ordförande, att få igång den. Jag kan säga, att jag har varit med i ett antal utredningar, men det här är nog den svåraste.
Hur ser du på evidensbaserad kunskap i relation till ideologi i den här processen?
– Att saker är belagda forskningsmässigt är ju väldigt viktigt. Sen funkar ju politiken lite annorlunda. Men hela vårt upplägg går väl egentligen ut på att skaffa oss en gemensam verklighetsbild, och den bygger ju mycket på evidens. Det blir ju väldigt svårt att enas annars, om man har olika uppfattningar om verkligheten. Sen har ju politiken friheten att lösa problem på olika sätt. Även om man har samma verklighetsbild kan man ju ha olika lösningar för att komma fram till målet. Och det är väl där vi ska försöka enas om en gemensam framkomlig väg då.