"Det är inte bara vi som för ut vår kunskap, utan vi får också mycket tillbaka"
Hur är det att vara med i Miljömålsberedningens expertgrupp? Vi frågade forskaren Åsa Kasimir, docent vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet och knuten till BECC. Åsa Kasimir har under många år forskat på torvmarkernas stora utsläpp av växthusgaser.
Åsa du har varit med i Miljömålsberedningens expertgrupp sedan september. Hur gick det till när du utsågs?
– I våras gick det ut ett mejl här på Geovetenskaper i Göteborg om nominering till expertgruppen. Jag tyckte det lät jättekul och pratade med några kollegor om det, och prefekten nominerade mig med ett mejl till Regeringskansliet. Jag utsågs i september, så jag har bara varit med en kort tid.
Vad har ni hunnit göra sedan dess?
– Jag har varit med på ett möte med bara forskare, vi var närmare tjugo personer. Vi fick tio minuter var att ta upp en fråga som vi tyckte att beredningen behövde veta och som vi ville ha som inspel. Det var jätteintressant att lyssna på alla olika dragningar, för man visste ju inte vad de andra skulle ta upp. Det var mest naturvetare på plats, och ganska många från SLU, så det var inte så att det var en från varje universitet. Vi ska få en ny kallelse i december för nästa möte i januari eller februari, vad det ska handla om vet jag inte än.
Vad valde du att ta upp under dina tio minuter?
– Jag tog upp dikade torvmarker. Torvmarker innehåller en massa kol, och om man dikar dem så släpper de ut mycket koldioxid och bidrar till ett varmare klimat om inte man gör någonting. Jag talade om hur mycket av den utdikade marken man behöver återväta för att minska utsläppen. Enligt EU:s LULUCF-förordning ska vi öka kolupptaget i mark och skog med fyra miljoner ton koldioxid till 2030. Genom en återvätning kan kolsänkan öka med två miljoner ton ungefär. Det innebär att man gör hälften av de dikade organogena åkermarkerna blötare. Det innebär ungefär 70 000 hektar, och det motsvarar mellan två och tre procent av all åkermark i Sverige. Samt att man också måste ta 70 000 hektar dikad torvmark med skog i södra Sverige, och återväta den. Det motsvarar ungefär 0,4 procent av all brukad skogsmark. Man kan återväta på olika sätt. Det kan bli en sjö eller en vassvåtmark eller en våtmarksäng till exempel. Det sista blir bäst för klimatet och går att använda för bete eller vallproduktion.
Vad ser du är det viktigaste du kan bidra med som forskare och expert inom ditt område i den här processen?
– Det är ju bakgrundskunskap. Så att man inte gissar och tror fel saker, helt enkelt.
Hur upplever du att kunskapen tas emot?
– Jag upplever att det finns ett jättestort intresse. Hela hösten har jag varje vecka haft någonting där jag fått komma ut och föreläsa i olika sammanhang, det har varit så mycket frågor. Det finns en efterfrågan på kunskap, känner jag.
Är det någonting du ser som svårt eller utmanande med att ingå i expertgruppen?
– Jag är mest nyfiken på hur det ska gå när naturvetenskapen ska möta policyprocesser. Alla blir inte jätteglada när man säger man bör återväta jordbruksmark till exempel. En del på jordbrukssidan blir lite utmanade av det, och tror att man vill lägga ner jordbruket. Men det är bara en liten andel som ska göras blötare och det går ju fortfarande att bruka marken till bete.
Är det en utmaning att formulera sin kunskap i policypunkter?
– Ja, fast det är ju en del av poängen med att vara med. Vi får ju så mycket feedback när vi är ute och föreläser och berättar om vår forskning. Vi får in funderingar från andra håll, från föreningar och myndigheter och andra aktörer. Det är viktigt för vårt eget lärande och ger oss input, hur vi skriver om det här i samband med policyprocesser till exempel. Så jag tror att den här sortens samverkan med samhället är jätteviktig av den anledningen. Det är inte bara vi som för ut vår kunskap, utan vi får också mycket tillbaka. Om hur vi kan kommunicera vår forskning och vilken efterfrågan på kunskap som finns. Jag förstår också bättre vad det är för problem olika aktörer brottas med och hur juridiken ser ut, och hur politiken fungerar.
Har du något råd till andra forskare som vill komma in med sin expertis i den här sortens processer?
– Ja, det är väl att man inte ska säga nej när man får förfrågan om att hålla föreläsningar i så fall. Det är väl många som kanske är lite ängsliga för det. Sen är det klart att man måste hänga med lite i samhället också. Man kan ju inte bara borra ner sig i sin lilla jordgrop, det går inte. Man måste ha ett intresse för samhället och inte bara naturvetenskapen, det betyder nog en hel del.