I projektet LIFE Coast Adapt har naturbaserade metoder för att hantera negativa effekter av kusterosion testats i sex kustkommuner i Skåne. Region Skåne har varit samordnande och Lunds universitet har ansvarat för uppföljning av metoderna och inventering av arter på platserna. För att testa projektets metoder krävdes ett omfattande samarbete mellan deltagarna – både ute i fält, i utformande av åtgärder och för kunskapsdelning.
Pål Axel Olsson, professor i växtekologi vid Lunds universitet och medlem i BECC och Susann Milenkovski, miljöstrateg på Region Skåne var båda med i projektet och delar med sig av sina erfarenheter och resultaten.
Bäst resultat med strandfodring, dynbildning och återcirkulation av sand
Att jobba med naturbaserade metoder innebar i detta projekt att göra anpassningar utifrån ett områdes naturgivna förutsättningar, med naturen som förebild. Av de metoder som provades gav en kombination av sandfodring och dynbildning för att uppnå både skydd mot erosion och ökad biologisk diversitet. Enkelt uttryckt innebär strandfodring att sand läggs ut, både i strandkanten och utanför vågornas brytzon. På så vis görs stränderna mer svagt sluttande, vilket dämpar vågornas påverkan och gör stränderna mer motståndskraftiga mot erosion. Genom att komplettera med dynbildning jobbar man samtidigt mer med biologisk mångfald:
– Vid dynbildning tar vi bort invasiva arter, så som vresros, och skapar eller främjar bildandet av nya sanddyner. Vresrosen kan man ersätta med dyngräs, exempelvis sandrör som trivs på dynamiska sandstränder och som är bra för strandens ekosystem och biologiska mångfald, säger Pål Axel Olsson.
Att hämta sand från havsbotten för att strandfodra medför dock en del risker, inte minst för ekosystemen i havet. För att hämta en större mängd sand till strandfodring krävs därför olika tillstånd. En lösning som Lomma och Helsingborg har jobbat med är därför återcirkulation av sand i kommunen, berättar Susann Milenkovski.
– Där har man tagit sand från sin egen kommun, exempelvis genom att tillvarata sand som blivit över i andra projekt, som när man muddrar hamnar. De har även arbetat med småskalig strandfodring som inte kräver tillstånd, utan där det räcker med en anmälan till länsstyrelsen.
Ålgräs bra – men främst där det redan finns
En stor del av LIFE Coast Adapt gick ut på att plantera ålgräs. Det visade sig dock inte ge så stor effekt på erosionsutsatta platser. Ålgräs verkar redan finnas där förutsättningar är goda, men är svårt att etablera på mer utsatta platser. Susann Milenkovski vill dock slå ett slag för ålgräs som en insats för den biologiska mångfalden:
– Där vi ändå planterade ålgräs såg vi att den biologiska mångfalden ökade direkt – med brasklappen att vi bara mätte ett år efter plantering. Men för att stärka en biotop ute i havet så kanske det kan rekommenderas att plantera ålgräs som en kompensationsåtgärd på en mer skyddad plats än de erosionsutsatta områden som vi valde i projektet.
Biologiska mångfalden viktig för invånarna vid insatser för kustskydd
Som en del i att mäta den biologiska mångfalden där metoderna testades så inventerades pollinatörer och markdjur på stränderna. Det visade sig att det fanns många rödlistade arter, även i de mest extrema miljöerna, och där man prioriterar turism och rensar stranden på bekostnad av biodiversitet. Men även på dessa platser kan man ta till små knep för att ytterligare stärka den biologiska mångfalden, säger Pål Axel Olsson:
– Genom att spara mindre öar med växtlighet, och ansamlingar av sjögräs och tång, så kan också sällsynta arter trivas. Även strandbesökare uppskattar dessa ”småöar” av växtlighet då det ger ett mer inbjudande intryck, och där kan det också vara skönt att lägga sin handduk.
Dessutom verkar det finnas ett generellt stöd hos befolkningen i berörda områden för att skydda och bevara biologisk mångfald längs med kusten berättar Susann Milenkovski. Hon refererar till en socioekonomisk utvärdering av kusterosionens påverkan på samhället som också gjordes inom ramen för projektet:
– Där ingick frågor som hur mycket man vistades vid havsstranden, hur väl man känner till problematiken med kusterosion och vad de ansåg viktigast att skydda från kusterosion – så som hus, vägar och naturtyper. Intressant nog var det väldigt tydligt att kustmiljön med dess naturtyper, växter och djur, var det som flest tyckte var viktigast att skydda.
Användbara resultat på stor skala
De metoder som LIFE Coast Adapt har identifierat som särskilt effektiva kan användas på stor skala. I en svensk kontext är kustkommunerna i Skåne och Halland kanske mest berörda.
– Men i princip överallt i världen där det finns kust som är utsatt för ökade extremväder och inte har någon landhöjning kan våra resultat vara till nytta, menar Pål Axel Olsson.
Samtidigt råder olika förutsättningar för olika kommuner. Att jobba mot kusterosion kräver en hel del resurser i form av budget, underhåll och dialog berättar Susann Milenkovski:
– Kusten är en dynamisk plats. Påverkan från stormar och andra väder varierar från år till år. En lärdom från projektet är därför att avsätta årliga medel, även de år när arbetet med kustskydd behöver vara mindre omfattande. Ungefär så som många kommuner jobbar med att avsätta medel för vinterunderhåll av vägar.
När LIFE Coast Adapt nu gått in i sin slutfas finns en etablerad dialog mellan viktiga samhällsaktörer, arbetsprocesserna för att arbeta med de olika metoderna har effektiviserats och kommunerna som varit med i projektet jobbar vidare. Från Region Skånes del försöker man sprida information om projektets resultat till så många som möjligt. Senast på Nordiska ministerrådet där alla nordiska länder samlades och bytte erfarenheter om hur man jobbar med naturbaserade åtgärder.
– Min förhoppning är att samarbeten kring kustskydd försätter växa, för det krävs samverkan, samordning och mycket dialog, avslutar Susann Milenkovski.
Mer information
LIFE Coast Adapt skedde i samverkan mellan Ystad kommun, Lomma kommun, Helsingborgs kommun, Länsstyrelsen i Skåne, Lunds universitet, Skånes Kommuner och Region Skåne. Projektet finansierades av EU-programmet LIFE samt Havs- och vattenmyndigheten.
I projektet har man testat följande sju metoder i kommunerna Båstad, Helsingborg, Kristianstad, Lomma, Trelleborg och Ystad:
- Återställande av sandmiljöer
- Plantering av ålgräs
- Borttagning av hårda strukturer
- Anlagt våtmarker
- Erosionsskydd av åar
- Strandfodring
- Etablering av naturliga rev
Kusterosion - Utveckling Skåne (skane.se)
Kontakt för mer information eller studiebesök:
Studiebesök, resultat eller intresse av samarbete kring kusterosion
Susann Milenkovski, miljöstrateg på Region Skåne
E-post: susann [dot] milenkovski [at] skane [dot] se (susann[dot]milenkovski[at]skane[dot]se)
Vetenskapliga metoder
Pål Axel Olsson, professor i växtekologi vid biologiska institutionen och medlem i strategiska forskningsområdet BECC vid CEC.
Pål Axel Olssons profil i Lunds universitets forskningsportal – portal.research.lu.se
