Stefan Anderson, professor i botanik, och Jenny Nilsson, projektledare i projektet SwedeSeed, var inbjudna talare när LU Land arrangerade seminariet: Lokala frökällor för att restaurera natur – vad är nyttan och hur gör man för att ta fram dem? Först ut att tala var Stefan Andersson som poängterade att om man sår in frön i en ängs- eller betesmark kan det finnas flera risker med att använda frön som kommer från en plats långt borta.
– Nästan alla växtpopulationer vi kan se i naturen har funnits på den aktuella platsen en lång tid och har anpassat sig genetiskt på olika sätt, i högre eller lägre grad. Om vi använder frön från en annan plats kan det bli svårare för dessa nya växter att etablera sig, då de saknar de anpassningar som krävs för att växa på just den platsen.
Frözoner i Tyskland
Stefan Andersson poängterar att det finns ett värde i att bevara den genetiska mångfald som de lokala anpassningarna innebär, och att det har ett uttalat bevarandevärde enligt Riokonventionen från 1992. Precis som att det finns ett värde i att bevara arter och ekosystem, finns det ett värde i att bevara genetisk mångfald. Om genetiskt olika material blandas, finns risk att den naturliga genetiken och de spridningsmönster som skapats över lång tid förstörs.
I Tyskland delar man in landet i 8 större och 22 mindre seed transfer zones, eller frözoner. Dessa zoner baseras på bland annat klimat och markförhållanden. Stefan Andersson lyfter att vi kanske bör gå samma väg i Sverige:
– Genetiska utvärderingar och experiment visar att zonerna fungerar väl för att behålla lokala anpassningar. Zonerna är relativt stora vilket tyder på att vi inte nödvändigtvis måste ha extremt lokala frön för att nå framgång i restaurering av gräsmarker.
Hö från närliggande ängar
Jenny Nilsson från SwedeSeed lyfte i sin tur att det inte alltid är nödvändigt att så in frön när man restaurerar gräsmarker. Beroende på hur marken har använts och under hur lång tid, kan det finnas gamla frön kvar i marken som väntar på rätt förutsättningar för att gro.
– Det är inte heller kommersiellt möjligt för företag att ha alltför lokala frön i lager, marknaden är helt enkelt inte stor nog. Från ett företags synvinkel är det mer rimligt att tänka sig regionala frön, säger Jenny Nilsson.
Det finns också olika sätt att sprida fröer, och något Jenny Nilsson vill se mer av är så kallat donatorhö. Då tar man hö från en ängsmark i närheten och sprider ut på den ytan där man vill restaurera gräsmark. Fröna från växterna i höet kan då spridas och gro till nästa säsong.
Lyssna på seminariet nedan för att lära dig mer om lokala frön och restaurering av gräsmarker.
LU Land är en samverkansplattform vid Lunds universitet som samlar forskare och samhällsaktörer i syfte att identifiera, diskutera och hitta lösningar till aktuella utmaningar relaterade till hållbar markanvändning. Se samtliga inspelade seminarier på luland.lu.se