Kollagring i mark för att motverka klimatförändringarna
Markanvändningen står för en betydande andel av koldioxidutsläppen både globalt och i Sverige. Att minska koldioxidutsläppen och öka kollagring i mark är därför avgörande i arbetet med att motverka klimatförändringarna. Kolinlagring i jordbruksmark uppmuntras också i flera aktuella policyprocesser på EU-nivå, till exempel LULUCF-förordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken.
Metoder för kollagring i jordbruksmark
Först ut under LU Lands frukostseminarium om kollagring i jordbruksmark var Katarina Hedlund, professor på Lunds universitet. Kollagring ger inte bara en minskad klimatpåverkan, utan bidrar även till en bättre markhälsa. Marken får en bättre förmåga att behålla och släppa igenom vatten och den biologiska aktiviteten ökar genom nedbrytning av det organiska materialet och med detta frigörs även kväve och andra näringsämnen. Detta leder i sin tur till ökad matproduktion när näringsämnena tas upp av växterna. I sin forskning har Katarina Hedlund med flera tittat på vilken effekt olika åtgärder för kollagring har på mullhalten i jorden:
– Jag brukar säga att vi som forskare är bra på att räkna, men vi är inte lantbrukare och vi kan inte säga i detalj hur man ska bruka sin mark bäst. Men utifrån våra beräkningar, där vi sammanställt en stor mängd resultat från Sverige och världen under en lång tidsperiod, kan vi se några metoder som ger ökad mullhalt i jordbruksmarken:
- Täckgrödor – speciellt för vårgrödor.
- Vall i minst två år ger positiv kollagring, detta beror framför allt på gräsrötternas förmåga att producera kolhydrater i marken och genom att bilda mykorrhiza med svampar, som tar upp kol direkt från växten och transporterar det till hyferna i marken.
- Även metoder med att lägga halm eller stallgödsel ger ökad mullhalt, men kan skapa näringsläckage.
- Rötslam ger hög kolinlagring men det finns bekymmer med exempelvis tungmetaller, läkemedelsrester och plaster som kommer med rötslammet.
Potential med att återväta odlade torv- och gyttjejordar
Åsa Kasimir är forskare och docent vid Göteborgs universitet och har under många år forskat på torvmarkernas utsläpp av växthusgaser. Hon är nyligen invald i den parlamentariska miljömålsberedningen och gästade detta seminarium med fokus på återvätning av organogen (torv- och gyttjejordar) jordbruksmark. Dikade organogena marker har stora utsläpp då de tidigare varit blöta torvmarker som lagrat upp tjocka lager organiskt material. Ju djupare de dikats ut ju mer syre kommer ner i torven, vilket ökar nedbrytningen och koldioxid frigörs.
Organogena jordbruksmarker släppte under 2021 ut 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter i Sverige. Det motsvarar 40% av jordbrukets utsläpp om man till jordbrukssektorn lägger till utsläpp från odlad mark som rapporteras inom markanvändningssektorn, trots att enbart 5% av den brukade jordbruksmarken är organogen mark. Dessa utsläpp kan vi minska genom att återväta de organogena markerna. Dock krävs det att denna återvätning görs i betydligt högre takt än vad som föreslås i den klimatpolitiska vägvalsutredningen (SOU 2020:4) där det ska ske en gradvis återvätning av 10% av skogsmarken och 10% av den organogena jordbruksmarken. I detta scenario dröjer det flera decennier innan vi ser någon positiv förändring, och då är den förändringen långsam. Några jämförande scenarion som Åsa Kasimir och hennes kollegor har räknat på som kan minska den klimatuppvärmande effekten som dikade torv och organogena marker har är:
- Om man till skillnad mot klimatpolitiska vägvalsutredningens förslag återväter marker med högst utsläpp, all brukad organogen jordbruksmark till 2045, men ingen skogsmark. Då fortsätter de värma klimatet nästan lika mycket för att återvätningen är långsam och dikad torvmark med skog har fortsatta utsläpp.
- För att se en snabbare förändring i närtid togs ett scenario fram där all jordbruksmark återväts på 10 år till 2035, och all tempererad skog och dikad torvmark med skog återväts över 50 år. I detta scenario ingick inte den boreala skogen. Med det förslaget minskar klimatpåverkan tydligt från de organogena jordarna i närtid och långsammare på längre sikt jämfört med de tidigare scenarierna.
- För att organogena jordar ska sluta värma klimatet och på sikt kunna bli en kolsänka, så måste all dikad organogen och torvmark återvätas.
–Så mitt budskap är att vi måste göra allt vi kan för att återväta de torvmarker som har höga utsläpp i närtid – och på sikt också all dikad torvmark, säger Åsa Kasimir.
Exempel på kollagring i praktiken – en lantbrukares erfarenheter
Daniel Emitslöf är lantbrukare och vice ordförande för Skånes nötköttsproducenter. På seminariet delade han med sig av egna erfarenheter och andra praktiska exempel på kollagring inom jordbruket.
Regenerativ betesdrift
Att binda kol med regenerativ betesdrift innebär att du har mycket djur på en liten yta under kort tid, cirka fyra dagar i Daniels fall. På den tiden ska djuren ha hunnit äta upp den växtlighet som de tyckte var god, och trampat ner resten. Det gräs som trampas ner skyddar mikrolivet från solen. Mikrolivet håller i sin tur i gång nedbrytningen och bevarar mer fukt i marken, vilket förhindrar avdunstning under varma dagar. Stora mängder kol binds i den nedtrampade växtligheten i stället för att den står upp och vissnar och förgasas.
Kolbindning i växtodling
Det vanligaste sättet att binda kol i växtodlingen är att plantera en mellangröda eller en fånggröda. Mellangrödan sås in efter att huvudgrödan skördats och fångar därmed upp näring under resten av året. En fånggröda sås in tillsammans med huvudgrödan. Den är därmed välutvecklad när det är dags att skörda huvudgrödan vilket förhindrar näringsläckage, lagrar in kol och minskar mängden ogräs.
Odling i befintlig gröda
Odling i befintlig gröda sker framför allt i grönsaksodling. Då odlas en kraftig och hög gröda som råg. Rågen knäcks så att den står jämnt med marken, och i den sår man i sin tur den nya grödan. Detta är bland annat positivt för kollagring och för ett plöjningsfritt jordbruk.
Generella svårigheter och tips
Eftersom vallstödet tagits bort är det numera sämre lönsamhet i vallen. Det gör att många lantbrukare ersätter vall med annuella grödor så som majs och spannmål, vilket är negativt för kolinlagringen. Daniel menar att det behövs mer kunskap om kolinlagring inom lantbruket:
– Jag tycker det behövs mer rådgivning och information till lantbrukare om hur kolinlagring går till, då det är lättare att få någon att ändra sig om de förstår vad det är man ska uppnå och varför. Några generella tips för att jobba med kolinlagring är:
- Håll marken grön så stor del av året som möjligt för att minska näringsläckage.
- När växtsäsongen är i gång – låt det växa. Då får vi en kontinuerlig fotosyntes och maximerar tillväxten.
- Ha en hög diversitet i odlingen och i växtföljden, vilket också stärker samspelet under markytan och allt som påverkas av vår odling.
Mer information
Seminariet bygger också till stor del på rapporten: Markanvändning för en klimatpositiv framtid – en rapport om utmaningar och möjligheter i Skåne. Den finns att ladda ner på följande länk:
LU Lands frukostseminarium är en serie med syfte att lyfta samhällsaktuella utmaningar med koppling till hållbar markanvändning och belysa dessa utmaningar från olika perspektiv, för att sedan diskutera möjliga vägar framåt. Läs mer på luland.se, där du också hittar en inspelning av seminariet: