Helhetssyn på jordhälsa att rekommendera när EU-direktiv implementeras

Av marianne [dot] hall [at] cec [dot] lu [dot] se (Marianne Hall) - publicerad 1 november 2023

Närbild på plöjd jord. Foto. — Bild: Hanne Kobaek/Istockphoto

Efter år av beredande arbete börjar det kommande EU direktivet om övervakning av jordhälsa och resiliens närma sig beslut, och CEC har lämnat sitt yttrande till regeringskansliets remiss.

Direktivet Soil Monitoring and Resilience vilar på tre pelare: övervakning och bedömning av markhälsa, hållbar markförvaltning, och förorenade områden. CEC har granskat de delar av direktivet som hanterar markhälsa och hållbar markanvändning. CEC:s bedömning är att förslaget är väl genomarbetat med till största delen tydlig ansvarsfördelning och god förankring i forskningsläget om markhälsa. Det viktiga i det kommande arbetet – om direktivet röstas igenom i den form det har nu – är hur det transponeras och implementeras i Sverige av myndigheter och markägare.

Viktigt med transparent vägval

Direktivet som det ser ut i dagsläget ger utrymme för tolkningar och vägval, där Sverige antingen kan tolka och implementera direktivet för en holistisk ansats till hållbar markanvändning som täcker in alla brukade marker, eller för en smalare tolkning där fokus läggs på förorenade jordar. På CEC menar vi att det är viktigt att detta vägval sker tydligt och transparent. I vårt remissvar förordar vi den mer holistiska ansatsen, där man strävar efter att ta höjd för flera utmaningar samtidigt för att säkerställa en långsiktigt hållbar markanvändning. Detta kan ske genom att fokusera på åtgärder där man kan uppnå en jordförbättrande såväl som klimatmitigerande (kolinbindnings-) effekt samt, med rätt utförda åtgärder, även öka möjligheten för lagring av vatten i marken. En holistisk ansats har hantering av förorenad mark som en central underkategori. I CEC:s rapport Markanvändning för en klimatpositiv framtid - En rapport om utmaningar och möjligheter i Skåne (se länk nedan) kan man läsa mer om metoder för att öka kolinbinding vid olika markanvändning och skötselstrategier, och potentialer för detta med fokus på Skåne.

Saknas skrivningar om mullhalt

Att direktivet saknar skarpa skrivningar om markregenerering och restaurering, det vill säga ökad mullhalt, är oroande och något vi också lyfter i vårt remissvar. Att öka mullhalten handlar om att lägga grunden till en framtida hållbar markanvändning, något som är centralt för att säkerställa framtida produktion, både inom jord- och skogsbruk. Bristen på starkare skrivningar gör det svårare att förorda markanvändningsformer som gynnar ökad mullhalt i jorden. Detta arbete är något som måste ske både med utgångpunkt i omtanke om jorden och om den som brukar den (fastighetsägare), men naturligtvis med stöd av EU och nationella myndigheter. Genom direktivets otydliga skrivning riskerar ansvarsfrågan att hamna mellan stolarna. Då detta berör framtida produktion av mat och biomaterial ser vi detta som olyckligt.

Att restaurera jordar är en mångårig process och i det arbetet är det viktigt att ta hänsyn till kontexten för jordar och marker när man vill undersöka deras status. Man bör inte endast mäta och övervaka indikatorer och tröskelvärden utan även beakta den historiska markanvändningen och lokala förhållanden, samt även trender och andra tecken på markens eventuella återhämtning.

Lunds universitets remissvar i sin helhet, inklusive hänvisning till specifika avsnitt i direktivet som vi kommenterar på, kommer att finnas tillgängligt på regeringskansliets hemsida.