Betestryck och biologisk mångfald – högre naturvärden genom anpassning och innovationer

Av therese [dot] ek [at] cec [dot] lu [dot] se (Therese Ek) - publicerad 23 januari 2024

Fotografi av en ko som betar på en äng en solig sommardag.

Bete är en nyckelåtgärd för att bevara naturbetesmarker, några av Sveriges viktigaste livsmiljöer ur natur- och kulturvårdssynpunkt. Det är dock en utmaning att hitta rätt nivå på betet vilket leder till att många värdefulla marker betas för hårt, medan andra marker växer igen.

För att diskutera utmaningar med ett högt betestryck, och öppna dörren till möjliga lösningar, bjöd LU Land in till ett frukostseminarium på temat. Texten nedan är en sammanfattning av seminariet, som också går att se i efterhand via länken längst ner på denna sida.

Betets effekter på hotade fjärilar

Victor Johansson är dels forskare på Linköping universitet, dels naturmiljökonsult på Calluna AB, och arbetar bland annat med att utveckla modeller för att simulera hur olika arters populationer kan påverkas av att deras livsmiljöer förändras eller går förlorade.

I takt med att naturbetesängar och slåttermarker har minskat drastiskt, så kan markägare i dag få miljöersättning för skötsel av dessa marker med hjälp av betande djur. Bete är bra för den biologiska mångfalden, inte minst för kärlväxter. Men det finns också exempel där det kan bli för hårt betat med negativa konsekvenser för vissa arter. Detta har Victor Johansson forskat på, främst med fokus på ett antal svenska fjärilsarter:

- Ett exempel är väddnätfjärilen. Den trivs i näringsfattiga, kalkrika och fuktiga gräsmarker på bland annat Gotland med ängsvädd som värdväxt. När vi studerade väddnätfjärilens habitat på Gotland – som också har en av de största populationerna av väddnätfjäril i Europa - så såg vi att värdväxten var både mindre och färre i betat habitat, och att larvkolonierna var cirka fem gånger färre. Vi såg också att för vuxna individer, så var obetat habitat cirka 50 gånger bättre!

Fotografi på väddnätgjäril som sitter på en majviva — Väddnätfjärilen är en av de arter som påverkas negativt av hårt bete.

Det var inte bara hos väddnätfjärilen som Victor och hans kollegor såg vilken påverkan alltför intensivt betad mark kan ha. Det var även färre blommande växter i de betade områdena, vilket i sin tur hade negativ effekt på bland annat apollofjärilen. Och även om Gotland är ett extremfall med sina speciella markförhållanden, så har Victor och hans kollegor kunnat se liknande resultat av hårt betestryck på fler platser i Sverige.

Förslag på metoder för optimerat bete för biologisk mångfald

Samtidigt behövs bete för många arter, och för vissa arter är varken ett högt eller ett svagt bete något bra alternativ. Så hur ska man tänka? Victor Johansson har några förslag:

Fållindelning: Allt betas inte samtidigt och inte hela tiden, vilket gör landskapet mer heterogent.
Anpassa djurantalet: Rätt antal djur till rådande markförhållanden i relation till bland annat näring och markfukt kan bidra till ett bättre anpassat betestryck.
Anpassa betestiden:
- Om möjligt, ha betesuppehåll mitt i sommaren när många av de organismer som påverkas negativt av hårt betestryck når sin höjd.
- I näringsfattiga områden behövs ett ganska långt betesuppehåll med sent påsläpp och bete under september - oktober för att undvika förnapålagring
- I näringsrika områden går det bra med lite kortare betesuppehåll och försöka få till en variation med fållor istället.

Just fållor som kräver stängsling kan vara dyrt och tidskrävande – och kanske skulle tekniken med virtuella stängsel här kunna vara ett alternativ.

Virtuella stängsel för biologisk mångfald

Frida Petters är projektledare på RISE Research Institutes of Sweden och arbetar med frågor som rör lantbrukets djur med fokus på djurvälfärd. Bland annat har hon och hennes kollegor tittat närmare på potentialen att använda virtuell stängselteknik för biologisk mångfald. Men vad är då ett virtuellt stängsel? Frida Petters förklarar:

- Det är en typ av inhängningssystem som bygger på GPS-teknik. Varje djur har ett GPS-halsband som kommunicerar med både satelliter och telefonnätet som är fristående från varandra. Därmed kan tekniken fortsätta fungera även om telefonnätet ligger nere. Systemet styrs på ett enkelt sätt med hjälp av en app där inhägnader kan skapas och djur flyttas mellan hagar.

Frida går vidare med att beskriva mer i detalj hur systemet fungerar och poängterar bland annat tre stora fördelar med virtuella stängsel:

Det är enkelt att utvärdera betestrycket övergripande genom att se var djuren befunnit sig den senaste tiden genom så kallade heat maps.
Man kan skapa fredade zoner inom en inhägnad och på så vis jobba med fållor och en ökad heterogenitet i exempelvis en beteshage.
Det är lätt att hålla reda på var djuren befinner sig. I appen går det att se alla individers position i realtid och lantbrukaren kan få notis om ett djur är stilla för länge, vilket underlättar den dagliga tillsynen på bete.

Stor potential med virtuella stängsel men forskning kring djurvälfärd behövs

Det finns många potentiella fördelar med virtuella stängsel. Men för att de ska fungera behöver djuren lära sig att hålla sig inom det osynliga stängslet med hjälp av ett ljudsystem som varnar när de kommer nära stängslet. Om ljudet inte får djuren att vända så får de en svag elektrisk stöt. Proceduren upprepas upp till tre gånger om inte djuren vänder tillbaka in i hagen, sedan anses djuret ha rymt och får inga fler signaler. Samtidigt får lantbrukaren en notis om att djuret rymt. Djuret kan hela tiden gå tillbaka till flocken och in i inhägnaden igen, vilket är vanligt, och då aktiveras systemet igen. Målet med virtuell stängselteknik är att djuret ska lära sig att reagera på ljudsignalen och undvika en elstöt. Det är djurens förmåga att lära sig tekniken, samt hur de påverkas på längre sikt av att gå i ett sådant system som framför allt kräver mer kunskap.

Enligt djurskyddslagen är det inte tillåtet att använda utrustning som ger elektriska stötar i avsikt att styra ett djurs beteende. Vanliga elstängsel utgör ett undantag från denna lag. För att få till ett undantag även för virtuella stängsel krävs noggrann utredning av teknikens effekt på djurens välfärd. Därför har Frida Petters med kollegor flera sådana forskningsprojekt på gång och de preliminära resultaten är goda:

- Vi tittar bland annat på djurens beteende och mäter deras stresshormoner. Våra resultat visar bland annat att nötkreatur och får lär sig att vända på ljudsignalen på bara några dagar - och våra preliminära beräkningar har inte kunnat visa några skillnader i långtidseffekter på stresshormonerna mellan djur som gått med vanliga elstängsel och djur som gått med virtuella stängsel.

Mycket tyder på att tekniken med virtuella stängsel är lovande när det gäller naturvårdsinsatser, även om det kvarstår en del utmaningar och frågeställningar. För att tekniken ska bli godkänd att använda i Sverige är dock djurvälfärden den grundläggande faktorn som behöver utredas. Forskningen pågår och fortsätter, bland annat genom ett projekt finansierat av Jordbruksverket under 2024 – 2025 som undersöker potentialer för naturvårdsinsatser med hjälp av virtuell stängselteknik.