Naturbetesmarker är en del av det svenska kulturlandskapet och med sitt varierade växt- och djurliv är de viktiga för att bevara den biologiska mångfalden. Att sköta naturbetesmarker innebär dock en merkostnad. För att markerna ska bevaras finns därför ett EU-stöd som lantbrukare kan ansöka om. Med stödet följer uppställda skötselkrav.

Problemområden identifierade

Agrifoods rapport visar att lantbrukarna i det stora hela ser positivt på systemet med ersättningar och tycker att det är viktigt för att bevara naturbetesmarkerna. Samtidigt finns problemområden som minskar viljan att vara med. Till exempel nämns regler kring tillskottsutfodring, oklarheter och missförstånd kring betessäsong, olika uppfattning mellan myndigheter och lantbrukare om igenväxning, och att myndighetspersoners kontroller av betesmarkernas skötsel kan upplevas som förhör. Det finns också en oro för sanktioner, och en resultatbaserad bonus efterfrågas som alternativ till detta. 

På det stora hela visar rapporten att skötselkraven på naturbetesmarker ofta kan vara svåra att möta för lantbrukarna och att ansträngningar bör göras för att undvika motstridiga regelkrav, minska risken för missförstånd och oklarheter, samt säkerställa att regelverken är i samspel med vad det praktiskt innebär att bedriva ett lantbruk. 

Stödet viktigt för ekonomin

Rapporten visar också att EU-stödet är viktigt för lantbrukarna för att de ska få täckning för sina kostnader för naturbetesmarkerna. 

Ersättningen för bevarande av naturbetesmarker är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Agrifoods analys baseras på en litteraturgenomgång samt djupintervjuer med lantbrukare och en analys av policydokument.

AgriFood Rapport 2023:4 - Skötsel av naturbetesmarker- hur upplever lantbrukare de krav som ställs?