Man kan säga att Micaela Mafla-Endara och hennes grupp har utvecklat ett fönster till underjorden. En öppning som gör att Micaela kan kika in och studera vad som händer där, under ytan, bland myllret av organismer som är så viktiga för jorden. Mer specifikt har hon undersökt hur mikroorganismer i marken påverkas av närvaron av små nanopartiklar som kommer från den plast som vi människor sprider i naturen. Efter att ha gjort flera studier har hon funnit att plasten påverkar beteendet hos mikroorganismerna.
– Det är viktigt att kunna konstatera att plastavfall som hamnar i jorden påverkar hela systemet, säger hon.
Transparenta chips som mikrohabitat
Att studera mikroorganismers habitat i mörk och ogenomskinlig jord är inte enkelt. En del av Micaela Mafla-Endaras arbete som doktorand på Centrum för miljö och klimatvetenskap (CEC), har bestått i att utveckla en metod för att göra det möjligt – det så kallade fönstret till underjorden. Hon har använt transparenta chips, mikrofluidikchips, som mikohabitat, eller ”hotell”, för jordorganismerna, vilket sedan möjliggjort observationer genom mikroskop. De mikroorganismer hon tittat på inkluderar bakterier, svampar, protister och små nematoder (mikrospiska ringmaskar), som tillsammans spelar en viktig roll i ekosystemet genom att förbättra jordens stabilitet och bördighet.
I nästa steg gjorde hon ett antal studier där mikroorganismer utsattes för nanoplaster, och resultatet visade att mikroorganismerna interagerade med plastpartiklar i nanostorlek, antingen genom att inkorporera partiklarna, eller genom att plasten fick fäste på mikroorganismerna.
– Den här interaktionen stör hur mikroorganismerna normalt beter sig och organiserar sig som samhällen, säger Micaela Mafla-Endara.
Varierande effekt beroende på organism
Vad detta kan ge för generell effekt på våra jordar vågar hon inte helt svara på, eftersom hennes undersökningar rör sig på en mikroskala, men hon tror att jordkvaliteten kan påverkas negativt. Effekten av plastpartiklar på olika organismer varierar; medan vissa mikrobiella grupper inte påverkas, verkar andra tillfälligt öka i antal, och andra drabbas av negativa konsekvenser som minskad biomassa. Det betyder att mångfalden och sammansättningen av arter i jorden rubbas – en del arter försvinner kanske helt – vilket kan påverka näring och jordhälsa. Micaela Mafla-Endara vill därför uppmana till försiktighet när det kommer till plast och plastavfall.
– Vi människor ser inte alltid konsekvenserna av vårt beteende, i det här fallet mängden plast vi använder och var den hamnar. Striktare regler och en större medvetenhet om vilken effekt plast faktiskt kan ha på miljön är avgörande. Vi är beroende av jorden för vår överlevnad och det finns mycket osäkerhet när det gäller hur skadligt det kan vara, säger hon.
Svampen som "dammsuger" upp partiklar
Plaster innehåller ofta en rad olika kemiska tillsatser som kan vara giftiga. Och problemet med plastpartiklar som hamnar i marken är att de kan vara kvar där i årtionden. När Micaela Mafla-Endara och hennes handledare Edith Hammer i höstas publicerade en studie som visar att en svamp ”dammsuger upp” nanoplast från sin omgivning, väckte det därför stor uppmärksamhet (se länk).
– De rengör miljön, och lämnar fritt utrymme för samma mikroorganism att fortsätta växa, säger Micaela Mafla-Endara, som gärna ser att fenomenet utforskas mer för att se om man kan använda det för bioremediering – borttagande av föroreningar genom organismer.
Sammantaget hoppas hon att hennes arbete kan kasta ljus över en ofta förbisedd aspekt av miljön – livet i marken – och att fler ska få upp ögonen för komplexiteten när nanoplast interagerar med mikroorganismer och markekosystem. Något som också kan vara relevant att ta hänsyn till i beslutsfattande och policyprocesser, avslutar hon.
Dammsugareffekt hos svampar kan hålla nanoplastpartiklar i schack | Lunds universitet