Doktoranden Cecilia Larsson beskriver jordbruket som en sektor där olika samhällsmål ständigt måste vägas mot varandra. Jordbruket kan bidra till livsmedelstrygghet, levande landsbygder och kulturmiljöer – men kan också orsaka övergödning, utsläpp av växthusgaser och försämrad markhälsa. Cecilias forskning handlar om hur jordbrukspolitiken kan utformas för att balansera olika samhällsmål och bli så samhällsekonomiskt effektiv som möjlig.
Avhandlingen kombinerar nationalekonomi och miljövetenskap för att analysera hur olika styrmedel i EU:s jordbrukspolitik presterar samhällsekonomiskt, med fokus på miljöstöd.
Träffsäker styrning ger mer miljönytta
Resultaten visar bland annat att dagens generella stöd är ineffektiva. Jordbrukets förutsättningar varierar mycket mellan olika regioner, vilket gör att en mer träffsäker styrning behövs.
– Jordbruket är en heterogen sektor och det finns stora regionala och lokala skillnader, både vad gäller struktur och miljöutmaningar. Ett styrmedel som fungerar bra i en region kan vara verkningslöst eller till och med negativt i en annan. Genom att anpassa styrmedlen efter regionala skillnader kan man få mer miljönytta för pengarna, säger Cecilia Larsson.
Ta hänsyn till alla värden
Ett annat problem uppstår när politiken inte tar hänsyn till alla samhällsvärden som en åtgärd ger. Till exempel förbättrar kolinlagring i jordbruksmarken inte bara klimatet, utan stärker också markens hälsa. Om jordbrukaren bara ersätts för klimatnyttan riskerar kolinlagringen att bli lägre än vad som vore bäst för samhället på sikt.
– Det innebär i förlängningen ett hot mot livsmedelstryggheten, menar Cecilia. Ett jordbruk som inte är miljömässigt hållbart är heller inte ekonomiskt hållbart, då till exempel försämrad markhälsa riskerar både framtida livsmedelsproduktion och lantbrukets långsiktiga lönsamhet. Att balansera olika samhällsmål över tid är en stor utmaning.
Tvärvetenskap ger helhetsförståelse
Trots utmaningarna ser doktoranden positivt på möjligheterna framåt.
– EU:s regler ger medlemsländerna möjlighet att utforma effektiva styrmedel och min forskning ger tydliga rekommendationer för hur det kan göras. Jag hoppas att min avhandling kan bidra till en mer effektiv jordbrukspolitik och ett mer långsiktigt hållbart jordbruk.
Cecilia Larssons forskning är tvärvetenskaplig – en naturlig ansats i forskningsmiljön vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), där forskare från olika discipliner samarbetar för att fördjupa förståelsen av samspelet mellan samhälle och miljö.
– Att kombinera olika forskningsperspektiv för att se helheten är avgörande. Det är först då vi kan förstå komplexiteten i jordbrukets utmaningar och hitta policylösningar som fungerar i praktiken, avslutar Cecilia.
Till avhandlingen "Redesigning agricultural payments for economic and environmental sustainability"
Cecilia Larsson arbetar som utredare på AgriFood Economics Centre, SLU.