Mätstationen Norunda ligger cirka tre mil norr om Uppsala. Här har växthusgaser i atmosfären mätts kontinuerligt ända sedan 1994 och datan ger viktig information till forskningsprojekt. Sedan 2014 ingår Norunda i den europeiska forskningsinfrastrukturen ICOS.
En hundra meter hög mast sticker upp på området och den är välutrustad med teknisk mätutrustning för bland annat koldioxid, metan, vindriktning och vindhastighet. Masten har varit omgiven av en gammal skogsplantering, framför allt bestående av tall och gran. Skogen var omkring hundra år gammal och redo för avverkning, dessutom följde angrepp av granbarkborren efter det rekordtorra året 2018 och skyndade på åtgärder. I slutet av juli i år påbörjades kalhuggningen som förväntas vara avslutad vid årsskiftet. 

- Vi håller på att vänja oss. På ett personligt plan är jag ledsen när så gammal skog försvinner, men som forskare är det här mycket spännande. Vi har en så lång tidsserie i ryggen och nu kan vi mäta vad som sker med kolcykeln i samband med kalhuggningen, säger Irene Lehner, forskningsingenjör på Norunda.

Från kolsänka till kolkälla även på sommaren

Mätningarna visar redan på förändrade kurvor när luftmassorna kommer från det avverkade området. Vanligtvis ligger koldixoidhalten omkring 410 ppm, men nu har den höjts och ligger kortare stunder på cirka 500 ppm och även några toppar därutöver. Det är en betydande höjning. Natscha Kljun, professor vid CEC och föreståndare för ICOS-stationen Norunda, förväntar sig fler förändringar framöver.

- Normalt tar skogen upp koldioxid under sommarhalvåret och då minskar koncentrationerna i atmosfären. I Norunda kommer detta upptag att raderas och i stället släpps koldioxid ut året runt de första åren efter kalhuggningen. Vi kommer att följa skeendet på ett bra sätt eftersom vi fortsätter med mätningarna under hela processen, säger hon.

Metan kan frigöras ur marken

Även på marknivå förändras mycket. Grundvattennivån är hög i området, och kombinationen av att inga träd kommer att suga upp vatten och att tunga skogsmaskiner har belastat marken kan leda till att marken blir blöt med många vattensamlingar. Det påverkar även markens mikrober som bryter ned döda trädrötter. Konsekvensen kan bli att metan frigörs, vilket i så fall leder till ytterligare växthusgaser i luften.

- Skogsmarken har fungerat som en liten metansänka. Vi förväntar oss i vår, beroende på grundvattennivån, att vi i stället kommer att se frigörande av metan. Och metan är en betydligt kraftfullare växthusgas än koldioxid, säger Natascha Kljun.
Hur snabbt det går att se förändringarna av metan beror också på om det blir ett torrt eller fuktigt 2023. Året därpå är marken färdigbearbetad och nya små tallplantor ska grävas ner i jorden. Troligen dröjer det cirka 10-15 år innan de har hunnit växa så pass mycket att skogen blir en kolsänka igen.

- Vi har nu ett utmärkt tillfälle att se hur kolcykeln förändras i samband med kalhuggning, nyplantering och trädtillväxt. Det hjälper oss att beräkna hur mycket skogen kan bidra till att bromsa klimatförändringarna framöver, säger Natascha Kljun.